Könskvotering

I veckobrevet EU Direkt som jag prenumererar på fanns denna vecka en artikel (http://ec.europa.eu/sverige/news/topics/events/news_date_804_sv.htm ) om José Manuel Barroso som har skickat ut ett brev till alla EU-länders regeringar där han uppmanar dem att nominera kvinnor till den nya kommissionen. I brevet står att Barroso ser könsbalans som ett "gemensamt mål". Detta får mig att fundera lite på det här med könskvotering och jämställdhet. Jag frågar mig hur bra det är egentligen att det finns en lag som säger att så och så många procent måste vara kvinnor i styrelser, regeringar osv. Visst, visst, hade vi inte haft feministrörelsen så hade inte jag heller varit nöjd med samhället idag, men ibland tycker jag att vissa jämställdhetslagar och -bestämmelser drivs igenom "bara för att". Jag menar, om vi har ett företag med manlig dominans där man ska anställa en ny medarbetare och man pga en lag måste anställa en kvinna, så blir ju det lite problematiskt om man inte har några kvinnliga kandidater med rätt kompetens. Ska man då anställa en kvinna ändå, trots att en manlig kandidat är bättre lämpad? Eller om vi ser det såhär: Vi har ett daghem där 99 % av personalen är kvinnor. Man ska anställa en ny medarbetare och pga en lag måste man välja en man för att få bättre könsbalans. Vi ponerar att av de 10 ansökningar som kommer in är 9 kvinnor och den 10:e en dömd pedofil. Ok, ett aningen tillspetsat exempel men bara för att visa vad jag menar.

Det är givetvis bra om man kan ha en så bra balans som möjligt mellan de två könen. Inom alla yrkesområden: i EU-kommissionen, i stora företags styrelser och ledningar, på daghem, inom sjukvården etc. Men jag anser att könsbalans inte kan vara ett mål i sig. Kompetensen ska vara avgörande.