fredag 11 juni 2010

Sol, sommar och hängmatta

Nu är sommaren här. Äntligen, som vi har väntat! Varje år är det samma sak, fram i mars när man hör den första fågeln kvittra genom fönstret på morgonen, när man sitter mot husväggen med en kopp kaffe och blir kall om ryggen men röd på näsan, när dagarna blir längre och längre. Då undrar man hur man har överlevt. Hur har man tagit sig igenom den långa mörka vintern?

Men när man har vaknat kl fyra på morgonen i en vecka undrar man i sitt stilla sinne om inte fågeljäveln kan ta och flyga tillbaka till Afrika. Men ljuset, det tröttnar man inte på. Mars månads första strålar tränger in i oss och tinar sakta upp vår kropp och själ. Mörkret pressas undan såsom inlandsisen sakta men säkert trängdes undan för tusentals år sen.

Det har varit påsk, pingst, konfirmationer, skolavslutningar och helt plötsligt är vi mitt uppe i sommaren. Inte vår. Inte försommar. Det är sommar. Nu.

Ett säkert tecken på att sommaren verkligen är här är när listan över sommarvärdar för Sommar i P1 publiceras. Det är samma känsla av storhet som när Nobelpristagarna presenteras. Här är personerna som har gjort skillnad. Här är personerna som har något att berätta.

Varje år läser jag den där listan och tänker att "Den dagen måste jag lyssna", "Honom vill jag höra", "Oj, henne får jag inte missa". Jag tänker att jag ska ligga där i hängmattan och lyssna på Sommar i P1 med bin och flugor surrande omkring mig, det ska lukta granskog och färskpotatisen ska stå på spisen och koka med sina dillkvistar.

Jovisst. Dillkokt potatis går ju att fixa. Bin och flugor brukar inte vara något problem heller. Men jag äger ingen hängmatta. Och om jag gjorde det, var skulle jag hänga upp den? Mellan lyktstolparna här i stan? Och granskogen? Kanske finns som spray...

Mest nyfiken är jag på Tina Jansson, som är sjuk i ALS och Annika Östberg, som har suttit 28 år i amerikanskt fängelse. Inget ont om Darin, Josephine Bornebusch och Amanda Jenssen, de kan nog skoja till det och fängsla lyssnarna. Men Tina Jansson och Annika Östberg, vars liv inte riktigt är som ditt och mitt, som inte bara kan gå ut i köket och sätta på färskpotatisen, köpa en hängmatta eller en granskogsspray om de får lust. De om några har ju något att berätta.