söndag 18 april 2010

Världen skriver historia

Vi hyste ett strandsatt vulkanoffer närom natten. Han var i Bryssel på jobb för en dag och hade bråttom tillbaka för hemma i Rom satt hans fru och skulle föda barn vilken dag som helst. Det gick inga flyg och inte heller gick det att få tag på en hyrbil för alla var redan utspridda över Europa. Till slut fick han tillsammans med några andra strandsatta italienare tag på en minibuss att hyra. Resan tillbaka till Rom tog två dagar. Vi tycker det är oändligt långt med en två dagar lång resa. Men det är ju den tid det faktiskt tar att förflytta sig 400 mil.

I mitt medvetande existerar möjligheten att när som helst kunna köpa en flygbiljett och åka iväg. Den uppfattningen har de flesta idag. Händer något hemma i Sverige som kräver min närvaro kan jag vara där imorgon, eller kanske till och med ikväll. Men händelser som detta vulkanutbrott sätter våra levnadsvanor på ända. Vi kastas tillbaka 100 år i tiden och en resa på 400 mil tar plötsligt den tid den faktiskt tar.

Varje generation upplever några händelser som förändrar världen, i större eller mindre utsträckning. Mina mor- och farföräldrar upplevde Andra världskriget, Spanska inbördeskriget och planeten Plutos upptäckt. Mina föräldrar var med om Kubakrisen, morden på Kennedy och Martin Luther King, landstigningen på månen. Vilka stora händelser kommer att utgöra milstolpar för min generation? Mordet på Palme, olyckan i Tjernobyl, Berlinmurens fall, Estonias förlisning, 11 september, tsunamin. Listan kan göras lång, och kanske kan vi även lägga till utbrottet i Eyjafjallajökull? Vi har ännu inte sett slutet på vulkanutbrottet som orsakade totalstopp för fygtrafiken i hela Europa och som får konsekvenser i hela världen. Kommer historieböckerna skriva en veckas stopp? Två veckor? Europas folk som under de senaste decennierna har vant sig vid att kunna röra sig fritt över gränserna sitter nu där de sitter och inga Schengenavtal i världen kan ändra på det.