tag:blogger.com,1999:blog-78561482448571766642024-03-13T21:20:42.125+01:00GuldkantDet handlar om min vardag i Bryssel, om mina funderingar över tingens beskaffenhet och en del reflexioner kring saker som sätter guldkant på tillvaronGuldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.comBlogger36125tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-47288837247542752302011-03-28T12:21:00.007+02:002011-03-28T13:16:38.933+02:00FototrissAtt fotografera blev så mycket roligare efter att vi köpte ny kamera. Jag är verkligen ingen expert men jag tycker det är roligt att leka med vinklar och ljus och kanske kan jag lära mig nya saker och bli bättre. Främst fotograferar jag ju mat till <a href="http://guldigrytan.blogspot.com/">bloggen</a>, men när jag surfar runt på andras bloggar blir jag även inspirerad till att fotografera andra saker i vardagen. För att utmana mig själv tänkte jag att jag skulle delta i <a href="http://fototriss.blogspot.com/">Fototriss - en fotoutmaning</a>. Här är mina bildbidrag i temat <a href="http://fototriss.blogspot.com/2011/03/fototriss-del-131-fargstark-med-tavling.html">FÄRGSTARK</a>.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-EuoBPgCVF8U/TZBpOVMXUcI/AAAAAAAAAVs/eRe4hzQ2KXY/s1600/DSC_3633.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 212px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-EuoBPgCVF8U/TZBpOVMXUcI/AAAAAAAAAVs/eRe4hzQ2KXY/s320/DSC_3633.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5589082832494875074" /></a>Honungsfärgad kanellikör från Nederländerna<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-oKJsesWYU8w/TZBnbtNq5ZI/AAAAAAAAAVk/tA0aXZTvHVA/s1600/DSC_3579.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 212px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-oKJsesWYU8w/TZBnbtNq5ZI/AAAAAAAAAVk/tA0aXZTvHVA/s320/DSC_3579.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5589080863257847186" /></a>Makens regnbågsfärgade poesisamling<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-REf4xKyaLL8/TZBtYfCKhMI/AAAAAAAAAV0/ROFmwEI6xjo/s1600/DSC_3643.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 212px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-REf4xKyaLL8/TZBtYfCKhMI/AAAAAAAAAV0/ROFmwEI6xjo/s320/DSC_3643.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5589087404981650626" /></a>Min vackra duk från EcuadorGuldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-24472843134967243202011-03-25T11:27:00.003+01:002011-03-25T11:51:04.429+01:00Översitteri eller bara idioti?Jag fick kallelse till läkarundersökning inför min nya anställning. Här är det praxis inom i princip alla företag att man genomgår en läkarkontroll innan man börjar en ny anställning så jag hetsar inte upp mig nämnvärt över det längre. Det gjorde jag första gången jag blev anställd på ett företag utom Sveriges gränser. Fast jag kan förstås inte låta bli att undra vad syftet är. Vad gör de med resultaten? Vad händer om det kommer fram att jag exempelvis har hiv eller cancer eller någon annan allvarlig sjukdom? Får jag inte jobbet då? <br /><br />Iallafall så fick jag den här kallelsen och det stod i brevet att jag skulle infinna mig den X/X kl X på adressen X. Det stod också att direkt efter läkarbesöket och <span style="font-style:italic;">innan jag lämnar läkarcentret</span> måste jag ringa till min nya arbetsgivares personalkontor för att boka in ett nytt möte "at a later date" för iordningställande av min personalfil. <br /><br />Jag störde mig enormt på att de talar om för mig när jag måste ringa. För det första: Om de vill tala med mig vid en exakt tidpunkt får <span style="font-style:italic;">de</span> väl ringa till <span style="font-style:italic;">mig</span>. För det andra: Om jag ska ringa till personalkontoret innan jag lämnar läkarcentret förutsätter det att jag har en mobiltelefon. Det kanske jag inte har. Och för det tredje: Varför måste jag ringa just då? Varför kan jag inte få åka hem först och sen ringa i lugn och ro när det passar mig? Är det för att kontrollera att jag verkligen gick till läkarbesöket? Men gjorde jag inte det fick väl arbetsgivaren reda på det iallafall. Jag förstod verkligen inte vitsen med att jag skulle ringa därifrån.<br /><br />Så jag mailade till personalavdelningen och frågade. Jo, det var för att mötet på personalavdelningen ska ske samma dag som läkarbesöket, det är enklast för alla, tycker Ni inte madame? Därför ska jag ringa direkt efter för att boka en tid samma dag. Sill vo plä.<br /><br />Ok, då har vi iallafall rett ut att personalen på personalavdelningen inte är så bra på engelska. "At a later date" betyder för dem "senare samma dag". Det gör det inte för mig. Därav missförståndet.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-64506344528833706642011-03-20T16:37:00.004+01:002011-03-20T16:51:39.396+01:00En bra veckaDet är ju synd att ha en blogg där ute i cyberrymden utan att skriva i den någon gång då och då. Tänkte jag därmed skulle ge bloggen ett ansiktslyft samt uppdatera den.<br /><br />10 saker som har gjort den gångna veckan till en bra sådan:<br /><br />1. Det har varit soligt nästan varje dag.<br />2. Vi har fått ett nytt uppdrag till cateringen.<br />3. Vi fick strålande recensioner på vårt senaste cateringevent.<br />4. Jag har gjort två <a href="http://guldigrytan.blogspot.com/2011/03/pistage-och-hallontiramisu.html">nya</a> <a href="http://guldigrytan.blogspot.com/2011/03/gnocchi-tricolore.html">inlägg</a> till matbloggarna.<br />5. Vi var på Sergio Caputos konsert igårkväll. Super!<br />6. Jag har vaknat till fågelkvitter nästan varje morgon.<br />7. Jag var på jobbintervju och kände mig väldigt nöjd efteråt. Gav självsäkra svar även på en del oväntade frågor.<br />8. Jag behöver inte ha vantar längre när jag cyklar till Friskis.<br />9. Vi åt en smaskig söndagsbrunch imorse med pannkakor, färska jordgubbar och hemlagad äppelsylt.<br />10. Och ja just det... Jag fick jobbet!Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-56443233348509501322010-06-11T10:17:00.003+02:002010-06-11T11:15:59.530+02:00Sol, sommar och hängmattaNu är sommaren här. Äntligen, som vi har väntat! Varje år är det samma sak, fram i mars när man hör den första fågeln kvittra genom fönstret på morgonen, när man sitter mot husväggen med en kopp kaffe och blir kall om ryggen men röd på näsan, när dagarna blir längre och längre. Då undrar man hur man har överlevt. Hur har man tagit sig igenom den långa mörka vintern? <br /><br />Men när man har vaknat kl fyra på morgonen i en vecka undrar man i sitt stilla sinne om inte fågeljäveln kan ta och flyga tillbaka till Afrika. Men ljuset, det tröttnar man inte på. Mars månads första strålar tränger in i oss och tinar sakta upp vår kropp och själ. Mörkret pressas undan såsom inlandsisen sakta men säkert trängdes undan för tusentals år sen.<br /><br />Det har varit påsk, pingst, konfirmationer, skolavslutningar och helt plötsligt är vi mitt uppe i sommaren. Inte vår. Inte försommar. Det är sommar. Nu. <br /><br />Ett säkert tecken på att sommaren verkligen är här är när <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3748178">listan</a> över sommarvärdar för Sommar i P1 publiceras. Det är samma känsla av storhet som när Nobelpristagarna presenteras. Här är personerna som har gjort skillnad. Här är personerna som har något att berätta. <br /><br />Varje år läser jag den där listan och tänker att "Den dagen måste jag lyssna", "Honom vill jag höra", "Oj, henne får jag inte missa". Jag tänker att jag ska ligga där i hängmattan och lyssna på Sommar i P1 med bin och flugor surrande omkring mig, det ska lukta granskog och färskpotatisen ska stå på spisen och koka med sina dillkvistar. <br /><br />Jovisst. Dillkokt potatis går ju att fixa. Bin och flugor brukar inte vara något problem heller. Men jag äger ingen hängmatta. Och om jag gjorde det, var skulle jag hänga upp den? Mellan lyktstolparna här i stan? Och granskogen? Kanske finns som spray...<br /><br />Mest nyfiken är jag på Tina Jansson, som är sjuk i ALS och Annika Östberg, som har suttit 28 år i amerikanskt fängelse. Inget ont om Darin, Josephine Bornebusch och Amanda Jenssen, de kan nog skoja till det och fängsla lyssnarna. Men Tina Jansson och Annika Östberg, vars liv inte riktigt är som ditt och mitt, som inte bara kan gå ut i köket och sätta på färskpotatisen, köpa en hängmatta eller en granskogsspray om de får lust. De om några har ju något att berätta.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-8210175659672682352010-05-17T15:04:00.007+02:002010-05-17T16:53:59.626+02:00EfternamnDe 10 vanligaste efternamnen i Sverige är son-namn. Men i Sverige är det också väldigt vanligt med efternamn som knyter an till naturen. Lindberg, Lundgren, Bergström, Eklund och mitt eget vackra flicknamn Fagerberg är några som är vanliga. Dessa naturnamn blev vanliga från 1860-talet och framåt. <br /><br />I Italien är efternamnen ofta geografiskt markerade. "Vad heter du, De Felice, jaha då kommer du från Syditalien?" Italiens absolut vanligaste efternamn är Rossi. <span style="font-style:italic;">Signor Rossi</span> är Italiens Medelsvensson.<br /><br />Ett efternamn som är väldigt vanligt i Neapel är Esposito. Namnet gavs till hittebarn som lämnats utanför kyrkor eller barnhem. Namnet kommer av latinets <span style="font-style:italic;">expositus</span> (infinitiv av <span style="font-style:italic;">exponere</span>) som betyder utsatt, utlämnad. Även barn med fader okänd kunde få detta namn. Numera är det det fjärde vanligaste efternamnet i Italien. Särskilt vanligt är det i Syditalien, framförallt i regionen Campania.<br /><br />Något som inte är ovanligt i Italien är att namnen ofta betyder något, dvs syftar till en (presumtiv) egenskap hos bäraren. Bland de "oskyldiga" kan nämnas Schifo (äckel), Pagliaccio (pajas), Broccoli (broccoli). Bland de lite halväckliga har vi Forfora (mjäll), Pidocchi (löss), Rutto (rap). Bland de lite mer "vågade" har vi Culello (liten röv), Tetta (tutte), Bastardo (urspr. utomäktenskaplig avkomma, men även vanlig förolämpning som på engelska). Sen finns en lång lista på direkt vulgära efternamn som inte lämpar sig för denna blogg. <br /><br />Som den obotliga romantiker jag är är mina absoluta favoriter i slutändan Innamorato (förälskad) och Coccolone (kelgris).Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-60135302406751683922010-04-18T13:09:00.006+02:002010-04-18T14:24:44.706+02:00Världen skriver historiaVi hyste ett strandsatt vulkanoffer närom natten. Han var i Bryssel på jobb för en dag och hade bråttom tillbaka för hemma i Rom satt hans fru och skulle föda barn vilken dag som helst. Det gick inga flyg och inte heller gick det att få tag på en hyrbil för alla var redan utspridda över Europa. Till slut fick han tillsammans med några andra strandsatta italienare tag på en minibuss att hyra. Resan tillbaka till Rom tog två dagar. Vi tycker det är oändligt långt med en två dagar lång resa. Men det är ju den tid det faktiskt tar att förflytta sig 400 mil. <br /><br />I mitt medvetande existerar möjligheten att när som helst kunna köpa en flygbiljett och åka iväg. Den uppfattningen har de flesta idag. Händer något hemma i Sverige som kräver min närvaro kan jag vara där imorgon, eller kanske till och med ikväll. Men händelser som detta vulkanutbrott sätter våra levnadsvanor på ända. Vi kastas tillbaka 100 år i tiden och en resa på 400 mil tar plötsligt den tid den faktiskt tar.<br /><br />Varje generation upplever några händelser som förändrar världen, i större eller mindre utsträckning. Mina mor- och farföräldrar upplevde Andra världskriget, Spanska inbördeskriget och planeten Plutos upptäckt. Mina föräldrar var med om Kubakrisen, morden på Kennedy och Martin Luther King, landstigningen på månen. Vilka stora händelser kommer att utgöra milstolpar för min generation? Mordet på Palme, olyckan i Tjernobyl, Berlinmurens fall, Estonias förlisning, 11 september, tsunamin. Listan kan göras lång, och kanske kan vi även lägga till utbrottet i Eyjafjallajökull? Vi har ännu inte sett slutet på vulkanutbrottet som orsakade totalstopp för fygtrafiken i hela Europa och som får konsekvenser i hela världen. Kommer historieböckerna skriva en veckas stopp? Två veckor? Europas folk som under de senaste decennierna har vant sig vid att kunna röra sig fritt över gränserna sitter nu där de sitter och inga Schengenavtal i världen kan ändra på det.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-17980949014277289072010-02-22T10:13:00.005+01:002010-02-22T11:33:02.469+01:00Om festivalerFebruaritider är festivaltider. Karnevalen i Rio de Janeiro och diverse lokala karnevaler där barnen så fint får klä ut sig till smurfar och krokodiler. Sen har vi vår egen älskade festival: Melodifestivalen. Större än själva meloditävlingen i sig har har blivit traditionen att klaga på Melodifestivalen. Det är numera det vi väntar på ett helt år; fröjden i att få ladda upp med chips och godis och sen få gotta oss i gnäll och ironiska gliringar. För mig får man gärna tycka att Melodifestivalen är dålig. Men vad jag inte förstår är varför man då ska envisas med att titta på den. Ok, det kanske inte finns något bättre att se på grannkanalen, men om man redan har frostat av frysen och och kokat sin egen sylt så kan man väl gå och baka en surdegslimpa till. <br /><br />Fast det här med att klaga på festivaler är inte något unikt svenskt. En annan februarifestival är den italienska Sanremofestivalen. I år visades den 60:e festivalen och italienarna var helt till sig. Trots att även de numera älskar att hata sin årliga meloditävling. Här är konceptet samma som i den svenska Melodifestivalen: fyra deltävlingar som mynnar ut i en final den femte kvällen. De har dock klämt in allt under en och samma vecka istället för varje lördag under drygt en månad. Skillnaden är att Rai lägger enormt mycket mer pengar och prestige i sin festival och man skulle aldrig drömma om att sätta in en kille som Måns som programledare. Här ska det vara Den Största av De Största. Men trots att italienarna får glitter och glamour, guppande tuttar och dansande ballerinor, gäster som drottning Rania av Jordanien och Jennifer Lopez, så klagar de ÄNDÅ!! Vad jag inte förstår är hur samma person som säger "Jag är stolt över att inte ha sett Sanremo på 30 år" kan säga "Kunde de inte hitta en liiiite tajtare klänning till Clerici? Och förresten så sjöng Toto Cutugno falskt". Hur går det ihop? Jag menar rent matematiskt?<br /><br />Förr om åren brukade italienarna skicka Sanremovinnaren till Eurovisionfestivalen. Ett par gånger har de också vunnit. Fast sen i början av 90-talet gör de inte det längre, de håller sin Sanremovinnare tjurigt för sig själva. De har liksom fattat hur töntigt det är med Eurovision. Tänk om Sverige skulle sluta producera Melodifestivallåtar? Hur skulle det gå då? OLW skulle typ gå i konkurs. Och det finns faktiskt en gräns för hur mycket surdegsbröd man kan äta.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-45900814846153313112010-01-29T19:38:00.002+01:002010-01-29T19:51:49.083+01:00Den svenska osvenskhetenJag läste en mycket intressant <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article6125229.ab">artikel av Herman Lindqvist i Aftonbladet.</a> Den handlade om att det ofta är fint i Sverige att vara osvensk. Herman talar om en "omvänd nationalism" som blir allt vanligare och som innebär att man tar avstånd från svenskheten och hävdar att man är allt annat än svensk till sitt sätt. Det är ett så pass utbrett särdrag för svenskarna att man kan tala om ett nationaldrag. Det är med andra ord typiskt svenskt att vara osvensk. <br /><br />Det det handlar om är enligt min mening en blandning av mindervärdskomplex, dvs svenskarnas sedvanliga brist på självkänsla och övertygelse om att vi inte ”är någon”, och perfektionism. Tron att vår kultur är fattig, våra traditioner är töntiga och vår livsstil är beige och menlös. Samt önskan att vara lite bättre än alla andra. Fransmännen, italienarna, och spanjorerna däremot, de kan då verkligen leva! De unnar sig att ha roligt, äta gott, skratta och umgås. Men å andra sidan är de ju lite slarviga, oorganiserade, dricker lite för mycket och har en sned balans av arbete-nöjen. Så när vi själva –på sommaren, aldrig på vintern- också unnar oss det där lilla extra, släpper på pliktkänslan och känner en liten gnista av glädje, tar ett glas vin med vänner och låter disken stå till morgonen efter, då känner vi oss så härligt busiga. Osvenska. För så beter vi ju oss inte egentligen. Vi är ju ordningssamma. Och för att vi inte ska få dåligt samvete säger vi till oss själva att så där gjorde vi ju bara för att det var sommar. Man kan ju inte ha roligt varje dag. Då blir man så där oansvarig som sydeuropéerna. Och så uppskattar man inte det goda heller om man får för mycket av det. Och vi trycker ner lite extra på dessa sydeuropéer och säger att det är ju tur att vi inte är som de. Sådär hafsiga, bullriga och odisciplinerade. Vi känner oss lite starkare när vi intalar oss att vi står lite över de andra.<br /><br />Hur är det möjligt att se ner på sig själv samtidigt som man tycker att man är lite bättre än andra?<br /><br />Det är inte så svårt att förklara faktiskt. Att se ner på andra är ett vanligt symptom vid svag självkänsla. Att sträva efter perfektion är ett sätt att dölja sina egna fel och brister och att få andra att framstå som lite sämre. Det hjälper för stunden men botar inte det grundläggande problemet.<br /><br />Men varför ser vi vår kultur som fattig och vår livsstil som menlös? Varför säger vi när utlänningar frågar oss hur vi firar jul att det inte är något speciellt alls, vi äter lite skinka men annars har vi inga särskilda traditioner? Varför är vi inte stolta över våra traditioner? Ska vi än en gång skylla allt på jantelagen?<br /><br />När man frågar en italienare var han kommer ifrån får man inte bara svaret ”Italien”. Man får veta vilken region, provins och by han är född i. Gärna också vilket kvarter han bor i. Kommer dessutom den ene av hans föräldrar från en annan region berättar han även att han har en del av det blodet i sig. Han kan tycka att Italien är ett ruttet land, men han är ändå stolt över sitt ursprung. Med oss svenskar är det precis tvärtom. När någon frågar är vi väldigt stolta att berätta om hur bra och jämställt och rättvist Sverige är och hur praktiskt allting är ordnat. ”Var jag kommer ifrån? Hehe, nej den hålan har du nog aldrig hört talas om. Vad jag ska göra på semestern? Åka så långt från Sverige som möjligt”<br /><br />Många icke-svenskar som jag träffar uttrycker stor beundran för Sverige. De tycker vi har ett vackert och rent land, att svenskarna är ärliga och ordningssamma. Men de försöker inte för den skull bli som vi. De är stolta över sitt ursprung, ser sina egna brister men tycker ändå om sig själva. Så varför ska vi försöka låtsas att vi är osvenska och trycka ner på våra svenska seder och vår svenska livsstil?<br /><br />Är det inte dags att vi reviderar vår syn på oss själva? Är det inte dags att vi slutar försöka vara så förbaskat perfekta, slutar jämföra oss med andra och slutar försöka vara någon annan än vi är? Och slutar ursäkta oss, slutar tro att andra tycker att vi är menlösa och trista. Det är dags att vi sträcker på ryggen och är stolta över vår kultur!Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-6949070430731830922010-01-27T19:54:00.004+01:002010-01-27T20:24:45.488+01:00Bättre förr?Vi var på middag hos ett par vänner i helgen. Detta par har en 15-årig dotter. Mamman berättade förskräckt för oss att i skolan pratar lärarna om att det är bra om eleverna försöker skaffa sig extrajobb så att de får lite arbetslivserfarenhet. Det är nämligen dags att börja tänka på framtida studievägar och yrkesval. Dottern är väldigt målmedveten och vet redan vad hon vill bli. Hon har koll på vilka universitet som har passande utbildningar och hon vill när det är dags söka till ett universitet i England. Lärarna i skolan hävdar att när man söker till universitet ser det bra ut och man har större chans att bli antagen om man har lite arbetslivserfarenhet. Flickans mamma var chockad. Hon sa "Min dotter är 15 år, det är alldeles för tidigt för henne att gå ut och börja exrajobba."<br /><br />Ja, jag kan inte annat än hålla med den chockade mamman. När jag var 15 år var det sista jag tänkte på framtida karriärval. Jag visste inte vad jag ville bli när jag blev stor. Jag hade givetvis mina favoritämnen och visste inom vilket område jag förmodligen ville arbeta, men jag hade noll koll på vad som krävdes för att komma in på en viss yrkesbana, än mindre vilka universitet som erbjöd passande utbildningar. Jag kan inte heller minnas att mina lärare någonsin pratade om universitetsstudier. De pratade om gymnasieval, men inte om universitet. <br /><br />Det är andra tider nu. Konkurrensen är stenhård och lärarna måste förbereda eleverna på detta klimat redan i grundskolan. Och barnen måste börja extrajobba istället för att sitta och prata med bästisen eller gå på bio med polarna eller pusta och stöna över föräldrar som tjatar om läxor. Sånt som 15-åringar ska göra. Är inte detta tragiskt? Jag finner det sorgligt att barnen inte får vara barn utan tidigt måste förberedas på att armbåga sig fram för att bli först och bäst. Och tyvärr är det ju inte skolans fel utan samhällsutvecklingens. <br /><br />Jag håller kanske på att bli gammal men jag tycker nog att det var bättre förr...Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-84109674989264719652010-01-17T14:00:00.002+01:002010-01-17T14:13:40.435+01:00Vanliga ordPeter U Larssons språksidor som jag har skrivit om tidigare har fått tillökning. Sidan finns <a href="http://www.vanligaord.se">här</a> samt i marginalen av denna blogg under "språksidor". Det är en sida där vanliga svenska ord förklaras och exemplifieras. Ordlistan visar både ordens ordklasstillhörighet och hur de fungerar i olika satsdelar.<br /><br />Det är ett bra verktyg för alla språkbrukare: för de som lär sig svenska, de som lär ut svenska, de som redan kan svenska men har glömt varför, eller för oss språknördar som till varje pris vill veta varför utan att det ger oss något mervärde ;)<br /><br />Inom kort kommer även en sida med ett grammatiktest att läggas till dessa språksidor där man kommer kunna ta pulsen på sina grammatikkunskaper :)Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-63351397999721369302010-01-17T13:23:00.003+01:002010-01-17T13:58:54.356+01:00HaitiJag har skrivit tidigare om jordbävningar. Världens folk drabbas dagligen av olika fruktansvärda tragedier. Man kan inte mäta eller jämföra lidande, en jordbävning i Kina är lika hemsk som en översvämning i Indien eller en färjeolycka på Östersjön. Jag var i Italien i våras när l'Aquila drabbades av en av landets kraftigaste jordbävningar. Jag befann mig i Neapel och det hela kändes ungefär som när vi var hos farmor när jag var liten och tåget gick förbi utanför huset. Dunk dunk dunk. Det var inget läskigt alls. Och jag förstod inte vad som hade hänt förrän efteråt. För min make däremot var det en oerhört traumatisk upplevelse att vakna halv fyra på morgonen av att väggarna svajade. Hans kropp hann reagera innan hans hjärna gjorde det. Han flög ur sängen och jag blev räddare av hans reaktion än av själva dunkandet och svajandet. <br /><br />Jag har tänkt mycket på detta efteråt och insett att rädsla är något som föds av erfarenheter. Min hjärna har inte programmerats för att reagera på dunkande och svajande väggar, så hade inte maken flygit ur sängen tidigt i gryningen den 6 april så hade jag troligtvis inte vaknat alls. Och hade jag vaknat till så hade jag nog bara vänt på mig och somnat om.<br /><br />När jag ser de hemlösa och lemlästade människorna från Haiti på nyheterna denna vecka kan jag inte riktigt ta in deras lidande. Jag vill förstå men det går inte. Jag känner med dem, jag får ångest när jag ser de gråtande barnen och de förtvivlade tomma blickarna. Jag mår illa när jag ser kropparna i högar längs vägarna. Men jag förstår ändå inte. När jag stänger av tv:n och omsluts av mitt vardagsrum som står stadigt på fyra väggar känns det nästan som en film som precis tagit slut. Jag vill inte ta min trygga vardag för givet, inte när så många människor i världen lider. Jag vill inte stänga av tv:n för att slippa se. <br /><br />Jag tänker att så otroligt lite vi har att vara rädda för i vårt land egentligen. <br /><br />Vi sätter i helgen in pengar på Läkare utan gränser. Det ska vi i fortsättningen göra regelbundet. Människor lider varje dag. Men det är bara när katastrofer inträffar som det syns i resten av världen.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-37613534878061977742009-12-09T11:07:00.009+01:002009-12-09T13:47:26.443+01:00JultankarNu är det två veckor till julafton, men i vårt hem gjorde julen sin entré redan vid första advent. Då gick vi till kyrkan vilket var väldigt fint. Förra året gick vi på högmässan i Svenska kyrkan så i år gick vi för rättvisans skull till den italienska mässan. Det är inte så stor skillnad i utövandet av de olika riterna egentligen, det är ju trots allt samma religion, samma budskap och samma övertygelse vi har inom de två olika kristna förgreningarna. Det finns ju givetvis katoliker (väldigt väldigt många) som går regelbundet i kyrkan av tro och övertygelse och som i sin vardag verkligen lever efter det kristna budskapet om kärlek, fromhet och omtanke om de som har det svårt. Detta är väldigt fint tycker jag och jag önskar att jag själv orkade vara så from och god i min egen vardag. Men min vardag är så full av världsliga problem att jag vid dagens slut bara sjunker ner i min soffa och är glad att jag överhuvudtaget tagit mig igenom en dag till. <br /><br />Men de katolska kyrkorna besöks också av väldigt många som kallar sig för troende, och säkert också när en sorts tro inom sig, men de går till mässan mer av gammal vana. Det är så man alltid har gjort, det hör till kulturen. Ungefär som när man borstar tänderna. Man tänker inte ens på att man måste göra det, man bara gör det. <br /><br />Det är väldigt få protestanter i Sverige som verkligen utövar sin religion. Man går på dop, bröllop och begravningar och det är fortfarande viktigt för många att dessa sakrament sker i kyrkan. Men därutöver går man sällan, för att inte säga aldrig, till kyrkan. <br /><br />Inget fel i det tycker jag. Det är bättre enligt min mening att man går till kyrkan ibland eller aldrig, än att man går plikttroget varje söndag och däremellan bedrar sina medmänniskor, ljuger och bara gör sådana handlingar som gagnar en själv. <br /><br />Jag känner några få personer som faktiskt lever efter det kristna budskapet. En dam, hon är katolik men går bara till kyrkan till påsk, jul och kanske någon gång mer under året. När hon var ung och hade hela huset fullt av make och egna barn hade hon i olika perioder andra familjer boende hemma hos sig. Det var familjer som av olika skäl behövde hjälp. De fick bo och äta hemma hos den generösa familjen utan att betala vare sig för hyra eller mat, de hade ju inga pengar att betala med. Dessa hjälplösa familjer var givetvis djupt tacksamma och bidrog så gott de kunde i hushållsarbetet. När jag en gång frågade denna dam om hon inte tyckte det var jobbigt att ha så mycket folk hemma jämt, svarade hon att hon inte såg det på det sättet. Hon tänkte aldrig att det hade varit skönt att få ha lite lugn och ro, och bara ha den egna familjen att vårda. För henne var det bara självklart att hjälpa de behövande. Hon själv hade det ju så bra, varför skulle hon då inte dela med sig?<br /><br />En annan person, i min egen ålder, är arbetslös och bor med sina föräldrar. Hon har studerat i många år och har ett skarpt intellekt. Hon har sökt jobb till förbannelse men hon kan inte springa i trappor eller skriva snabbt på ett tangentbord som de flesta andra av oss, utan behöver lite extra stöd och förståelse av en arbetsgivare. Arbetsgivarna föredrar därför att anställa de rörliga och snabba. Denna tjej, som går regelbundet i kyrkan och när en djup tro, driver genom kyrkans försorg ett slags läxläsningshjälp. Skolbarn kommer till henne på eftermiddagarna och hon hjälper dem med läxorna. Hon får inget betalt men hon gör det med brinnande entusiasm. Ibland är hon ledsen för hon känner sig utnyttjad, men hon fortsätter ändå för hon tror på att det hon gör fyller en funktion.<br /><br />Jag känner också en person som kallar sig ateist men som i hög grad lever efter kristna värderingar och som ger stöd och hjälp till de som har det svårt och till samhällets marginaliserade. Personen ifråga skulle inte tveka att ge sin sista brödbit till en hemlös eller ge sin egen säng åt en vän eller väns vän i nöd. <br /><br />Så oavsett om vi tror på Gud eller inte, oavsett om vi går till kyrkan eller inte, så har de flesta av oss ett slags moral i oss som gör att vi strävar efter att göra gott och behandla våra medmänniskor väl. Väldigt många av oss, jag själv inberäknad, tänker goda tankar och vill alltid väl, men vår hektiska vardag gör att vi bara hinner med att tänka på de som står i vår direkta närhet. Vi ser de som har det svårt, men vi har varken ork eller tid att ta oss an dem. <br /><br />Advent har i vår moderna tid gått från betydelsen 'ankomst' och istället fått innebörden 'väntan'. Barnen väntar på tomten och klapparna, föräldrarna väntar på att få ledigt och lite lugn och ro. Borde vi inte försöka sträva efter att återinföra den ursprungliga betydelsen? 'Ankomst' kan stå för Jesus ankomst för de som tror. För de som inte tror kan det stå för det nya årets ankomst - ett år då vi ska försöka vara lite mindre egoistiska, tänka mer på miljön och framtiden, på de som har det svårt och behöver hjälp.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-29574389776762743412009-11-25T16:40:00.017+01:002009-11-25T19:38:37.273+01:00Communicare necesse est!Det var ju några år sen man tragglade med ordklasser och satsdelar, men kommunikation blir man aldrig för gammal för! Tvärtom, jag upplever att behovet av god kommunikation faktiskt ökar med stigande ålder. Hur gör man då för att kommunicera bra? A och O är ju givetvis att kunna grunderna i vårt fantastiska modersmål svenska. Om vi behärskar grammatiken har vi större chans att nå ut med vårt budskap.<br /><br />Jag har upptäckt en fantastisk webbplats där svensk grammatik förklaras på ett väldigt enkelt och tydligt sätt. Sidornas skapare heter <a href="http://www.ordklasser.se/om-forfattaren.php">Peter U Larsson</a>. <br /><br />Här finns allt: svenskans grunder, ordklasser, satsdelar och skiljetecken. Webbplatsen riktar sig främst till elever och lärare upp till gymnasienivå, men jag tror att även föräldrar kan ha stor nytta av att kika in där för att kunna hjälpa sina barn i skolarbetet. Eller de som läser svenska som andraspråk. För att inte tala om alla vuxna som har gått ut skolan för länge sen men som titt som tätt upptäcker luckor i sina grammatikkunskaper. <br /><br />Webbsidorna finns här:<br /><a href="www.grundenisvenska.se"><br />www.grundenisvenska.se</a><br /><a href="www.ordklasser.se">www.ordklasser.se</a><br /><a href="www.satsdelar.se">www.satsdelar.se</a><br /><a href="www.skiljetecken.se">www.skiljetecken.se</a><br /><br />Under fliken <a href="http://www.ordklasser.se/lovord.php">lovord från läsarna</a> kan man se att de som använder sig av sidorna är just...alla typer av språkbrukare:<br /><br />"...min son har alltid haft svårt för att läsa och skriva, men är oerhört verbalt begåvad och intresserad av att uttrycka sig i språklig form. Men läxorna har varit en pina - ända till nu..."<br /><br />"Ska lära mig kroatiska/bosniska. Men det går ju inte om jag inte har koll på mitt eget språk. Letat länge efter den här sidan..."<br /><br />"Tack för den sidan, det kommer och hjälpa mig mycket nu när jag indervisar svenska för invandrare..."<br /><br />Peter U Larsson har även på dessa sidor publicerat en <a href="http://www.ordklasser.se/idiom-eller-konsten-att-uttrycka-sig-obegripligt.php">artikel</a> som jag har skrivit, <span style="font-style:italic;">Idiom - eller konsten att uttrycka sig obegripligt</span>.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-5907333288254330672009-11-18T11:32:00.005+01:002009-11-18T12:45:47.822+01:00Räkna med språkIgår presenterade Fredrik Reinfeldt Sveriges nya EU-kommissionär Cecilia Malmström. Hon har fått idel lovord och ingen tycks vara missnöjd med valet. Malmström är först och främst en övertygad europé som är genomsyrad av de europeiska värderingarna i själ och hjärta. Hon har doktorerat på europeiska regioner och har bred erfarenhet av EU-politiskt arbete inom bla mänskliga rättigheter och utvidgning. Hon har bott i Frankrike, Tyskland och Spanien och talar enligt Expressen fem språk (sex, enligt Aftonbladet, detta får vi utreda närmare).<br /><br />Oavsett om det är fem eller sex så är det betydligt fler än vad EU:s flerspråkighetspolicy rekommenderar. Målet för denna språkpolitik är att varje EU-medborgare ska kunna minst två språk utöver sitt modersmål. Europa har för närvarande 23 officiella språk. Dessutom finns över 60 regionala språk eller minoritetsspråk. Sveriges officiella språk är ju självklart svenskan. Men vi har även fem s.k. minoritetsspråk i Sverige. Dessa är finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska, romani chib och jiddisch. Vad många kanske inte vet är att det sedan 1999 finns en lag som säger att de som talar dessa minoritetsspråk har rätt använda dem i sina kontakter med samhället. De har även lagstadgad rätt till hemspråksundervisning i skolan. Målet är självklart att bevara etniska minoriteter, vilket på sikt ska hjälpa till att öka förståelsen och respekten för kulturella olikheter och göra våra olika särdrag till en styrka i ett enat Europa.<br /><br />Om det lilla landet Sverige har en sådan rik språksituation kan vi ju föreställa oss hur det ser ut i övriga europeiska länder. De 60 språken som har uppnått status som regionalspråk/minoritetsspråk är ju bara en bråkdel av hur den faktiska språkverkligheten ser ut. <br /><br />Om alla EU-medborgare lärde sig två främmande språk tror jag att Europa skulle bli annorlunda. Att kunna ett språk innebär ju inte bara att kunna rabbla verb och deklinationer utantill. Att lära sig ett språk innebär att lära känna en kultur, en historia, ett folk. Ett folk som oftast inte ens är ett, utan tusentals. <br /><br />Jag tror därför att Cecilia Malmström blir en ypperlig representant för det europeiska idealet. Oavsett vilken portfölj hon blir tilldelad av ordförande Barroso så har hon den kulturella och språkliga bredd som är kärnan i det europeiska samarbetet.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-47369184014960981162009-11-16T11:26:00.004+01:002009-11-16T12:07:06.971+01:00Man ska inte ropa hej...Ja, vad ska man säga. Är det inte typiskt att efter att jag för en månad sen skrev här på bloggen om de effektiva svenska myndigheterna och vilken fröjd det var att gå upp på Svenska ambassaden här i Bryssel och beställa nytt pass, nu tvingas dra in svansen mellan benen och skriva ett nytt inlägg med annan ton. Jäkla klantskallar vill jag kort och gott säga. <br /><br />Jag fick ett mail i fredags där de skrev att betalningen för det nya passet inte kommit in på ambassadens konto och att min ansökan därför ligger kvar på deras bord och väntar. Jag har betalat, men jag dubbelkollade givetvis i fredags att jag skrev rätt kontonummer och att pengarna verkligen har dragits. Allt var i sin ordning. Så imorse ringde jag till ambassaden och de svarade så glatt och ursäktade sig såååå mycket, för de har ett nytt system (det framgick dock inte om det var nytt datasystem, nytt kölappssystem eller ett nytt system för att samla in pengar till kaffekassan) så en kollega (alltid en kollegas fel...) hade inte sett att mina pengar kommit in, trots att de faktiskt hade det. Jag frågade då oroligt om mina handlingar inte hade gått iväg till Sverige än, men jooooooooodååååååååååååååå det har de visst, bara det att de har ett nytt <span style="font-style:italic;">system </span>så <span style="font-style:italic;">kollegan </span>hade missat min betalning. Men allt var i sin ordnig. Ok, sa jag, men när kan jag få mitt nya pass då, jag gjorde nämligen ansökan i oktober för att jag ville vara säker på att få passet i god tid till i början av december, då jag ska resa utomlands. Jaaaa vi ska se.... så gick hon och rotade nånstans och kom sen tillbaka och bad att få ringa upp mig lite senare. Jag började ana oråd. Och mycket riktigt så när hon ringde upp igen sa hon lite fumligt att "....nya systemet....." och "......ansökan.....kollegan....." och "....så tyvärr går dina handlingar iväg idag". <br /><br />Ja vad ska man säga. Ingen idé att bli arg för det gör ju inte att saken går snabbare. Och dessutom hörde jag ju på tjejen som svamlade och pladdrade och skyllde på systemet och kollegan att hon redan var väldigt medveten om hur klantiga de har varit. Så nu är det bara att vänta och hoppas på en raketleverans av mitt nya pass. I annat fall får de fixa ett tillfälligt pass åt mig. Och det tänker jag INTE betala för!Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-37656202746567566822009-11-07T20:18:00.005+01:002009-11-07T20:40:46.703+01:00Ikea och pizzaHemtentan är inskickad. 32 timmar innan deadline. Det firade vi med att åka till Ikea idag. Jag ville köpa lite fina växter att liva upp hemmet med och som vanligt när man har varit på Ikea så kommer man hem med det man hade tänkt köpa (i bästa fall) plus en hel del till. I vårt fall blev det en drös med ljus och servetter och annat småplock. Sen gjorde jag en räd inne i foodshoppen också. Ikea är min räddning här i Bryssel. Ibland känner jag mig lite vilsen här nere på kontinenten. Saknar det där rejäla och stabila. Skogsprommenader. Folk som man kan lita på. Söndagsmiddag med familjen. Försäkringskassan. Och så. Och för det mesta brukar det räcka med en vända inne på Ikeas foodshop för att allt ska kännas lite bättre. De har ju allt som är Sverige där. Jag brukar även köpa sånt som jag aldrig nånsin åt när jag bodde i Sverige. En gång köpte jag en flaska Andersson Aquavit. Jag tycker inte om nubbe. Nån gång har jag väl druckit det. Men då har jag redan varit så uppluckrad i kanterna att jag knappast visste vad jag gjorde. En annan gång köpte jag en förpackning Delicatobollar. Jättegoda, visst, men när jag jag ätit chokladbollar??? Men dessa små svenskheter får mig att känna mig lite närmare hem. Jag har inte gått så långt att jag har köpt lingonsylt än, men det kan hända vilken dag som helst. Idag kom jag hem med två tuber Kalles, två paket Annas apelsinpepparkakor, en flaska Blossa romspetsad glögg och en burk Gillepepparkakor i julburk. Nej just det, det var visst inte slut där, jag ryckte visst till mig en påse salta sillar och en med Ahlgrens bilar också. "Nu har vi så vi klarar vintern", sa maken när jag lycklig visade upp mina kap.<br /><br />Nu har jag en långpanna med pizza i ugnen. Jag har premiärknådat med vår nya Kenwood. Attans vad den knådade bra. Det går ju inte snbbare, men man slipper bli trött i armen av att stå och knåda med elvispen. Dags för lördagssoft!Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-65851350116866606002009-10-28T19:47:00.006+01:002009-10-28T22:18:20.011+01:00Byråkrat i kvadratDet är så trevligt att ha att göra med svenska myndigheter. Jag menar det faktiskt. Jag behöver nytt pass så idag var jag på svenska ambassaden. Jag fick fylla i en blankett, visa upp mitt gamla pass och det belgiska ID-kortet, de tog en bild, mina fingeravtryck och ett personbevis (de tog också 130 euro vilket är hutlöst!) och sen var det klart. Om två veckor kan jag gå och hämta mitt nya pass. Jag möttes av en leende människa som talade vänligt till mig. Jag hade inte exakt rätt personbevis med mig, man skulle tydligen ha ett som var för ändamål namnändring, men jag hade bara ett vanligt ändamålslöst personbevis. Men det gick så bra ändå. Mina uppgifter fanns ju ändå i deras datasystem. Trallallallalla. Hela besöket tog ca 15 minuter. Jag gick därifrån och kände mig bemött med värdighet samt lättad över att ha ordnat mitt nya pass.<br /><br />Ni som har läst min gamla blogg vet hur man blir bemött av belgiska myndigheter. Proceduren när jag och Fabio skulle registrera vårt samboskap på kommunen tog ungefär ett halvår. Jag gick dit, fick köa i en halvtimme för att få en nummerlapp. Köade i fyra timmar till för att det skulle bli min tur. Fick veta att jag hade fel nummerlapp. Fick köa igen för att få en ny nummerlapp. Behövde bara köa i ca en halvtimme för att det skulle bli min tur igen. Bra, mademoiselle, ni har med er det och det och det pappret, men désolé, mademoiselle, ni måste även lämna in papper X. Nästa varsågod. XZZZZ*****YYY^^^^%%### Jag skaffade papper X, gick dit igen. Köade på min tur. Jaha mademoiselle, ni vill registrera samboskap. Men vet ni att man måste bo på samma adress med personen ifråga då? Lugn lugn lugn. Inte flippa ur nu. Ja, monsieur, det vet jag. Och om ni tar ur den där munken ur munnen och torkar bort flottet som rinner nerför er dubbelhaka och TITTAR I MINA PAPPER så <span style="font-style: italic;">kanske</span> ni kan se att jag och min partner är registrerade på samma jävla adress!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Desolé madame, men ni är inte registrerade på samma adress.<br /><br />Då gav jag upp. Jag utnyttjade min livlina och ringde en vän. Min sturske man kom som en räddare i nöden och SA allt det där som jag bara hade tänkt innan. Nästan iallafall. Och vips så blev vårt samboskap registrerat. Fast vi fick komma dit en gång till och lämna papper Z som visst inte hade lämnats in.<br /><br />Så kan det gå till här nere på kontinenten. Och därför blir jag på väldigt gott humör när jag har ärende till svenska ambassaden och blir bemött av kompetent och effektiv personal. Som dessutom ler.<br /><br />Tyvärr måste vi snart tillbaka till vårt kommunhus. Vi måste ändra på samboskapet och registrera oss som gifta. Vi hinner nog gå i pension innan det går igenom.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-64584630627804900952009-10-23T09:47:00.006+02:002009-10-23T10:36:38.930+02:00KönskvoteringI veckobrevet EU Direkt som jag prenumererar på fanns denna vecka en artikel (<a href="http://ec.europa.eu/sverige/news/topics/events/news_date_804_sv.htm">http://ec.europa.eu/sverige/news/topics/events/news_date_804_sv.htm </a>) om José Manuel Barroso som har skickat ut ett brev till alla EU-länders regeringar där han uppmanar dem att nominera kvinnor till den nya kommissionen. I brevet står att Barroso ser könsbalans som ett "gemensamt mål". Detta får mig att fundera lite på det här med könskvotering och jämställdhet. Jag frågar mig hur bra det är egentligen att det finns en lag som säger att så och så många procent måste vara kvinnor i styrelser, regeringar osv. Visst, visst, hade vi inte haft feministrörelsen så hade inte jag heller varit nöjd med samhället idag, men ibland tycker jag att vissa jämställdhetslagar och -bestämmelser drivs igenom "bara för att". Jag menar, om vi har ett företag med manlig dominans där man ska anställa en ny medarbetare och man pga en lag måste anställa en kvinna, så blir ju det lite problematiskt om man inte har några kvinnliga kandidater med rätt kompetens. Ska man då anställa en kvinna ändå, trots att en manlig kandidat är bättre lämpad? Eller om vi ser det såhär: Vi har ett daghem där 99 % av personalen är kvinnor. Man ska anställa en ny medarbetare och pga en lag måste man välja en man för att få bättre könsbalans. Vi ponerar att av de 10 ansökningar som kommer in är 9 kvinnor och den 10:e en dömd pedofil. Ok, ett aningen tillspetsat exempel men bara för att visa vad jag menar.<br /><br />Det är givetvis bra om man kan ha en så bra balans som möjligt mellan de två könen. Inom alla yrkesområden: i EU-kommissionen, i stora företags styrelser och ledningar, på daghem, inom sjukvården etc. Men jag anser att könsbalans inte kan vara ett mål i sig. Kompetensen ska vara avgörande.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-16154821480602105172009-10-20T10:21:00.004+02:002009-10-20T11:15:58.300+02:00Bro över MessinasundetEn bro som förbinder Kalabrien och Sicilien har varit en het potatis i italiensk inrikespolitik i många år. Redan romarna utarbetade olika projekt om hur man skulle kunna ta sig mellan ön och fastlandet utan båt. Under de senaste 100 åren har många projekt lagts fram och idétävlingar genomförts. Beslut om att bygga/inte bygga har växelvis fattats. Politiker har använt brofrågan som ett medel i att fiska röster. Nu ser det alltså ut som att Messinabron ska bli verklighet inom en snar framtid:<br /><br /><a href="http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009%5C10%5C19%5C357627&sectionid=undefined">http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\10\19\357627&sectionid=undefined</a><br /><br />Frågan är bara om det är en så himla bra idé. Messinasundet är en trattformad havsarm som skiljer Kalabrien från Sicilien. Som bredast är sundet ca 16 km och som smalast ca 3 km. Sundets djup varierar mellan ca 70 meter ända ner till 2000 meter. Sundet karaktäriseras av starka havsströmmar och kraftiga vindar.<br /><br />Området kring Messina och Reggio Calabria är också ett av Italiens mest sismiska områden. 1908 inträffade här en av 1900-talets största naturkatastrofer. Jordbävningen som mätte 7,1 grader på Richterskalan. Mellan 90 000 och 120 000 människor förlorade livet natten den 28 december 1908 och under de efterföljande dygnen. Hem, sjukhus, skolor, kyrkor, antika palats, kloster och teatrar blev till smulor.<br /><br />På denna plats vill man alltså bygga en bro. En bro som ska kosta drygt 6,3 miljarder euro.<br /><br />Precis som efter jordbävningen i l'Aquila i våras fick de överlevande i Messina inhysas i baracker. Snabb återuppbyggnad utlovades. Efter 30 år stod barackerna fortfarande kvar. En ny generation hade flyttat in i de numera permanenta tältstäderna. Sen kom Andra världskriget och då blev det inte tal om någon återuppbyggnad.<br /><br />I l'Aquila har många hus uppförts men långtifrån alla hemlösa familjer har blivit tilldelade ett nytt hem utan de bor fortfarande i de provisoriska barackerna. Ska de behöva vänta i 30 år också månne?<br /><br />Jag är ingen expert inom vare sig ekonomi, seismologi eller arkitektur men jag kan tänka mig vettigare sätt att använda de där 6,3 miljarder euro.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-70972791935166649072009-10-19T17:23:00.002+02:002009-10-19T17:36:58.299+02:00DatorcrashDatorer är dumma. De gör bara det man säger till dem att göra. Men igår gjorde inte min dator det jag sa till den att göra. Jag tryckte på on men den sattes inte på. Den var död. Alltså var den dum i dubbel bemärkelse. Dum-dum. Min fantastiske make satt hela kvällen och försökte förstå vad som hade hänt och kom fram till slutsatsen att han måste göra en ominstallation. Allt som är sparat på hårddisken raderas och man får sen programmera om den dumma burken. Det verkade ju ändå rätt enkelt. Har man ett datasnille till make så fixar det sig. Bara det att man själv är en komplett idiot som tror att allt man skriver på datorn är för evigt. Och därmed har man inte garderat sig och gjort backupkopior av viktiga dokument som ligger på hårddisken. Hur dum får man vara alltså? Här har jag slitit den senaste månaden med en uppgift som ska lämnas in 1 november, och har inte sparat den någon annan stans än på datorns hårddisk. Datorn krashar och mitt arbete är bortraderat. Fan! Så nu har jag alltså börjat om från början igen. Det suger ska jag säga. Men jag har gjort en insikt. Jag förstod med ens varför jag valde att läsa mjuka humanistiska ämnen som leder till lågavlönade jobb istället för hårda vetenskapliga ämnen som leder till välbetalda sådana. Med människor kan man iallafall prata och resonera. Och muta också i värsta fall. En maskin som inte vill starta är och förblir död. Länge leve humanismen!Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-21354727155659920742009-10-16T22:35:00.002+02:002009-10-16T22:41:07.728+02:00Recept<span style="font-weight: bold;">Recept på fredagsmys</span><br /><br />2 personer<br /><br />1 soffa<br />1 maträtt med hög mysfaktor<br />1 flaska vin<br />1 tv<br />2 par sunkiga joggingoutfits<br />vetskapen om att imorgon får man sova<br /><br />Blandas väl. Intages endast en gång i veckan.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-16791032814899256722009-10-14T16:09:00.003+02:002009-10-14T16:13:06.665+02:00Varför det ibland är bättre att göra saker självSom att hänga tvätten tex.<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_yORY726r7Jg/StXb2XHsQ5I/AAAAAAAAAAw/JsLnIg2w1iM/s1600-h/PICT1714.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_yORY726r7Jg/StXb2XHsQ5I/AAAAAAAAAAw/JsLnIg2w1iM/s320/PICT1714.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5392457855811732370" border="0" /></a>Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-13900988812663797622009-10-14T10:06:00.002+02:002009-10-14T10:15:38.374+02:00Mannen i källaren, del 2Maken träffade på den mystiske mannen härom dagen när han skulle slänga soporna. Han passade då på att fråga vem han är. Mannen presenterade sig som Herr Van XX. Utiftån detta svar kan vi lägga fram två alternativ:<br /><br />Antingen är han en stackars hemlös som i ett obevakat ögonblick har lyckats smita in i vårt hus för att slippa sova på en parkbänk, och i förbifarten snappade han upp ett av namnen som står på brevlådorna innanför porten och sen <span style="font-style: italic;">låtsas</span> han vara Herr Van XX som bor på andra våningen.<br /><br />Eller också <span style="font-style: italic;">är</span> han faktiskt Herr Van XX. I detta fallet är frågan varför Fru Van XX bor i den varma lägenheten på andra våningen, medan Herr Van XX ligger på ett kallt stengolv nere i källaren.<br /><br />Fortsättning följer...Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-3071855667983204412009-10-13T15:26:00.003+02:002009-10-14T10:16:53.902+02:00Inget för latmaskarHar precis kommit hem från ett Ki-pass på Friskis och Svettis. Jag erkänner att jag gick på det passet idag för att jag egentligen kände mig för lat för att träna men tänkte att då kunde ju lite soft tralljympa inspirerad av bortre Orienten passa bra. Föreställde mig mjuka solhälsningar och stretchning av min stela nacke. Men jäklar i havet vad jag bedrog mig! Den lilla kinesiskan som skulle leda passet såg sådär vänlig och leende ut som kyparna brukar göra på kinarestauranger. Men sen när det hela drog igång kändes hon mer som den som stryper katterna i köket till de fyla små lättelna. Och jäklar vad skoj det var. Det var kickar och boxningar och jag fick in rätt bra snits tycker jag. Att sträcka upp båda armarna rakt upp över huvet samtidigt som man sträcker ut ena benet åt sidan kan låta löjligt enkelt. Men testa att stå så i 30 sekunder så får ni se hur lätt det är att hålla balansen! Jag ska definitivt lägga in detta pass i veckoplaneringen framöver.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7856148244857176664.post-27320224989295925222009-10-12T11:31:00.003+02:002009-10-12T12:00:56.677+02:00Mannen i källarenVi har en gubbe i källaren. Det är inte en fantasiperson utan en riktig människa. Han verkar ha flyttat in där nere. Jag upptäckte honom i fredags när jag skulle hämta min cykel. Då låg han mitt på golvet och blockerade dörrarna in till källarbåsen. Jag blev så paff att jag bara stod och stirrade på den sovande gubben en lång stund. Jag funderade på om jag skulle be honom flytta sig så jag kunde hämta ut min cykel. Men sen kändes det inte som det rätta att göra. Jag skämdes vid tanken. "Ursäkta kan du bara flytta lite på dig så jag kan ta fram min cykel, jag ska nämligen åka och träna och jag hinner inte gå eller ta bussen för i eftermiddag ska jag handla och städa." Det var mina existensiella problem mot hans. Jag bad honom inte flytta sig. Jag gick inte och tränade. Jag hann ju inte. Men något gnagde i mig under eftermiddagen. Tänk om gubben därnere är hungrig. Han luktade både smuts, piss och alkohol. Men även smutsiga och fulla människor blir ju hungriga. Tänk om jag skulle gå ner med lite mat till honom. Men medan jag funderade på om och i så vall vad jag skulle ge till honom slogs jag av tankar som "när vi hjälper utsatta och behövande, gör vi det av en genuin vilja att hjälpa eller gör vi det för att vi ska känna oss som bättre människor själva?", och "vilket är bäst, att hjälpa människor och sen skryta om det eller att inte hjälpa människor och sen stå för att man är för feg för att ingripa?" Ja, det är svårt att säga, båda alternativen är nog rätt unkna. Men jag var iallafall för feg, och såhär i efterhand känns det rätt dumt.Guldkanthttp://www.blogger.com/profile/01984680721644588429noreply@blogger.com1