onsdag 25 november 2009

Communicare necesse est!

Det var ju några år sen man tragglade med ordklasser och satsdelar, men kommunikation blir man aldrig för gammal för! Tvärtom, jag upplever att behovet av god kommunikation faktiskt ökar med stigande ålder. Hur gör man då för att kommunicera bra? A och O är ju givetvis att kunna grunderna i vårt fantastiska modersmål svenska. Om vi behärskar grammatiken har vi större chans att nå ut med vårt budskap.

Jag har upptäckt en fantastisk webbplats där svensk grammatik förklaras på ett väldigt enkelt och tydligt sätt. Sidornas skapare heter Peter U Larsson.

Här finns allt: svenskans grunder, ordklasser, satsdelar och skiljetecken. Webbplatsen riktar sig främst till elever och lärare upp till gymnasienivå, men jag tror att även föräldrar kan ha stor nytta av att kika in där för att kunna hjälpa sina barn i skolarbetet. Eller de som läser svenska som andraspråk. För att inte tala om alla vuxna som har gått ut skolan för länge sen men som titt som tätt upptäcker luckor i sina grammatikkunskaper.

Webbsidorna finns här:

www.grundenisvenska.se

www.ordklasser.se
www.satsdelar.se
www.skiljetecken.se

Under fliken lovord från läsarna kan man se att de som använder sig av sidorna är just...alla typer av språkbrukare:

"...min son har alltid haft svårt för att läsa och skriva, men är oerhört verbalt begåvad och intresserad av att uttrycka sig i språklig form. Men läxorna har varit en pina - ända till nu..."

"Ska lära mig kroatiska/bosniska. Men det går ju inte om jag inte har koll på mitt eget språk. Letat länge efter den här sidan..."

"Tack för den sidan, det kommer och hjälpa mig mycket nu när jag indervisar svenska för invandrare..."

Peter U Larsson har även på dessa sidor publicerat en artikel som jag har skrivit, Idiom - eller konsten att uttrycka sig obegripligt.

onsdag 18 november 2009

Räkna med språk

Igår presenterade Fredrik Reinfeldt Sveriges nya EU-kommissionär Cecilia Malmström. Hon har fått idel lovord och ingen tycks vara missnöjd med valet. Malmström är först och främst en övertygad europé som är genomsyrad av de europeiska värderingarna i själ och hjärta. Hon har doktorerat på europeiska regioner och har bred erfarenhet av EU-politiskt arbete inom bla mänskliga rättigheter och utvidgning. Hon har bott i Frankrike, Tyskland och Spanien och talar enligt Expressen fem språk (sex, enligt Aftonbladet, detta får vi utreda närmare).

Oavsett om det är fem eller sex så är det betydligt fler än vad EU:s flerspråkighetspolicy rekommenderar. Målet för denna språkpolitik är att varje EU-medborgare ska kunna minst två språk utöver sitt modersmål. Europa har för närvarande 23 officiella språk. Dessutom finns över 60 regionala språk eller minoritetsspråk. Sveriges officiella språk är ju självklart svenskan. Men vi har även fem s.k. minoritetsspråk i Sverige. Dessa är finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska, romani chib och jiddisch. Vad många kanske inte vet är att det sedan 1999 finns en lag som säger att de som talar dessa minoritetsspråk har rätt använda dem i sina kontakter med samhället. De har även lagstadgad rätt till hemspråksundervisning i skolan. Målet är självklart att bevara etniska minoriteter, vilket på sikt ska hjälpa till att öka förståelsen och respekten för kulturella olikheter och göra våra olika särdrag till en styrka i ett enat Europa.

Om det lilla landet Sverige har en sådan rik språksituation kan vi ju föreställa oss hur det ser ut i övriga europeiska länder. De 60 språken som har uppnått status som regionalspråk/minoritetsspråk är ju bara en bråkdel av hur den faktiska språkverkligheten ser ut.

Om alla EU-medborgare lärde sig två främmande språk tror jag att Europa skulle bli annorlunda. Att kunna ett språk innebär ju inte bara att kunna rabbla verb och deklinationer utantill. Att lära sig ett språk innebär att lära känna en kultur, en historia, ett folk. Ett folk som oftast inte ens är ett, utan tusentals.

Jag tror därför att Cecilia Malmström blir en ypperlig representant för det europeiska idealet. Oavsett vilken portfölj hon blir tilldelad av ordförande Barroso så har hon den kulturella och språkliga bredd som är kärnan i det europeiska samarbetet.

måndag 16 november 2009

Man ska inte ropa hej...

Ja, vad ska man säga. Är det inte typiskt att efter att jag för en månad sen skrev här på bloggen om de effektiva svenska myndigheterna och vilken fröjd det var att gå upp på Svenska ambassaden här i Bryssel och beställa nytt pass, nu tvingas dra in svansen mellan benen och skriva ett nytt inlägg med annan ton. Jäkla klantskallar vill jag kort och gott säga.

Jag fick ett mail i fredags där de skrev att betalningen för det nya passet inte kommit in på ambassadens konto och att min ansökan därför ligger kvar på deras bord och väntar. Jag har betalat, men jag dubbelkollade givetvis i fredags att jag skrev rätt kontonummer och att pengarna verkligen har dragits. Allt var i sin ordning. Så imorse ringde jag till ambassaden och de svarade så glatt och ursäktade sig såååå mycket, för de har ett nytt system (det framgick dock inte om det var nytt datasystem, nytt kölappssystem eller ett nytt system för att samla in pengar till kaffekassan) så en kollega (alltid en kollegas fel...) hade inte sett att mina pengar kommit in, trots att de faktiskt hade det. Jag frågade då oroligt om mina handlingar inte hade gått iväg till Sverige än, men jooooooooodååååååååååååååå det har de visst, bara det att de har ett nytt system kollegan hade missat min betalning. Men allt var i sin ordnig. Ok, sa jag, men när kan jag få mitt nya pass då, jag gjorde nämligen ansökan i oktober för att jag ville vara säker på att få passet i god tid till i början av december, då jag ska resa utomlands. Jaaaa vi ska se.... så gick hon och rotade nånstans och kom sen tillbaka och bad att få ringa upp mig lite senare. Jag började ana oråd. Och mycket riktigt så när hon ringde upp igen sa hon lite fumligt att "....nya systemet....." och "......ansökan.....kollegan....." och "....så tyvärr går dina handlingar iväg idag".

Ja vad ska man säga. Ingen idé att bli arg för det gör ju inte att saken går snabbare. Och dessutom hörde jag ju på tjejen som svamlade och pladdrade och skyllde på systemet och kollegan att hon redan var väldigt medveten om hur klantiga de har varit. Så nu är det bara att vänta och hoppas på en raketleverans av mitt nya pass. I annat fall får de fixa ett tillfälligt pass åt mig. Och det tänker jag INTE betala för!

lördag 7 november 2009

Ikea och pizza

Hemtentan är inskickad. 32 timmar innan deadline. Det firade vi med att åka till Ikea idag. Jag ville köpa lite fina växter att liva upp hemmet med och som vanligt när man har varit på Ikea så kommer man hem med det man hade tänkt köpa (i bästa fall) plus en hel del till. I vårt fall blev det en drös med ljus och servetter och annat småplock. Sen gjorde jag en räd inne i foodshoppen också. Ikea är min räddning här i Bryssel. Ibland känner jag mig lite vilsen här nere på kontinenten. Saknar det där rejäla och stabila. Skogsprommenader. Folk som man kan lita på. Söndagsmiddag med familjen. Försäkringskassan. Och så. Och för det mesta brukar det räcka med en vända inne på Ikeas foodshop för att allt ska kännas lite bättre. De har ju allt som är Sverige där. Jag brukar även köpa sånt som jag aldrig nånsin åt när jag bodde i Sverige. En gång köpte jag en flaska Andersson Aquavit. Jag tycker inte om nubbe. Nån gång har jag väl druckit det. Men då har jag redan varit så uppluckrad i kanterna att jag knappast visste vad jag gjorde. En annan gång köpte jag en förpackning Delicatobollar. Jättegoda, visst, men när jag jag ätit chokladbollar??? Men dessa små svenskheter får mig att känna mig lite närmare hem. Jag har inte gått så långt att jag har köpt lingonsylt än, men det kan hända vilken dag som helst. Idag kom jag hem med två tuber Kalles, två paket Annas apelsinpepparkakor, en flaska Blossa romspetsad glögg och en burk Gillepepparkakor i julburk. Nej just det, det var visst inte slut där, jag ryckte visst till mig en påse salta sillar och en med Ahlgrens bilar också. "Nu har vi så vi klarar vintern", sa maken när jag lycklig visade upp mina kap.

Nu har jag en långpanna med pizza i ugnen. Jag har premiärknådat med vår nya Kenwood. Attans vad den knådade bra. Det går ju inte snbbare, men man slipper bli trött i armen av att stå och knåda med elvispen. Dags för lördagssoft!