Det är så trevligt att ha att göra med svenska myndigheter. Jag menar det faktiskt. Jag behöver nytt pass så idag var jag på svenska ambassaden. Jag fick fylla i en blankett, visa upp mitt gamla pass och det belgiska ID-kortet, de tog en bild, mina fingeravtryck och ett personbevis (de tog också 130 euro vilket är hutlöst!) och sen var det klart. Om två veckor kan jag gå och hämta mitt nya pass. Jag möttes av en leende människa som talade vänligt till mig. Jag hade inte exakt rätt personbevis med mig, man skulle tydligen ha ett som var för ändamål namnändring, men jag hade bara ett vanligt ändamålslöst personbevis. Men det gick så bra ändå. Mina uppgifter fanns ju ändå i deras datasystem. Trallallallalla. Hela besöket tog ca 15 minuter. Jag gick därifrån och kände mig bemött med värdighet samt lättad över att ha ordnat mitt nya pass.
Ni som har läst min gamla blogg vet hur man blir bemött av belgiska myndigheter. Proceduren när jag och Fabio skulle registrera vårt samboskap på kommunen tog ungefär ett halvår. Jag gick dit, fick köa i en halvtimme för att få en nummerlapp. Köade i fyra timmar till för att det skulle bli min tur. Fick veta att jag hade fel nummerlapp. Fick köa igen för att få en ny nummerlapp. Behövde bara köa i ca en halvtimme för att det skulle bli min tur igen. Bra, mademoiselle, ni har med er det och det och det pappret, men désolé, mademoiselle, ni måste även lämna in papper X. Nästa varsågod. XZZZZ*****YYY^^^^%%### Jag skaffade papper X, gick dit igen. Köade på min tur. Jaha mademoiselle, ni vill registrera samboskap. Men vet ni att man måste bo på samma adress med personen ifråga då? Lugn lugn lugn. Inte flippa ur nu. Ja, monsieur, det vet jag. Och om ni tar ur den där munken ur munnen och torkar bort flottet som rinner nerför er dubbelhaka och TITTAR I MINA PAPPER så kanske ni kan se att jag och min partner är registrerade på samma jävla adress!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Desolé madame, men ni är inte registrerade på samma adress.
Då gav jag upp. Jag utnyttjade min livlina och ringde en vän. Min sturske man kom som en räddare i nöden och SA allt det där som jag bara hade tänkt innan. Nästan iallafall. Och vips så blev vårt samboskap registrerat. Fast vi fick komma dit en gång till och lämna papper Z som visst inte hade lämnats in.
Så kan det gå till här nere på kontinenten. Och därför blir jag på väldigt gott humör när jag har ärende till svenska ambassaden och blir bemött av kompetent och effektiv personal. Som dessutom ler.
Tyvärr måste vi snart tillbaka till vårt kommunhus. Vi måste ändra på samboskapet och registrera oss som gifta. Vi hinner nog gå i pension innan det går igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar