Bättre förr?

Vi var på middag hos ett par vänner i helgen. Detta par har en 15-årig dotter. Mamman berättade förskräckt för oss att i skolan pratar lärarna om att det är bra om eleverna försöker skaffa sig extrajobb så att de får lite arbetslivserfarenhet. Det är nämligen dags att börja tänka på framtida studievägar och yrkesval. Dottern är väldigt målmedveten och vet redan vad hon vill bli. Hon har koll på vilka universitet som har passande utbildningar och hon vill när det är dags söka till ett universitet i England. Lärarna i skolan hävdar att när man söker till universitet ser det bra ut och man har större chans att bli antagen om man har lite arbetslivserfarenhet. Flickans mamma var chockad. Hon sa "Min dotter är 15 år, det är alldeles för tidigt för henne att gå ut och börja exrajobba."

Ja, jag kan inte annat än hålla med den chockade mamman. När jag var 15 år var det sista jag tänkte på framtida karriärval. Jag visste inte vad jag ville bli när jag blev stor. Jag hade givetvis mina favoritämnen och visste inom vilket område jag förmodligen ville arbeta, men jag hade noll koll på vad som krävdes för att komma in på en viss yrkesbana, än mindre vilka universitet som erbjöd passande utbildningar. Jag kan inte heller minnas att mina lärare någonsin pratade om universitetsstudier. De pratade om gymnasieval, men inte om universitet.

Det är andra tider nu. Konkurrensen är stenhård och lärarna måste förbereda eleverna på detta klimat redan i grundskolan. Och barnen måste börja extrajobba istället för att sitta och prata med bästisen eller gå på bio med polarna eller pusta och stöna över föräldrar som tjatar om läxor. Sånt som 15-åringar ska göra. Är inte detta tragiskt? Jag finner det sorgligt att barnen inte får vara barn utan tidigt måste förberedas på att armbåga sig fram för att bli först och bäst. Och tyvärr är det ju inte skolans fel utan samhällsutvecklingens.

Jag håller kanske på att bli gammal men jag tycker nog att det var bättre förr...